Sunday, January 27, 2013

Stroke Attack My Kelate Dad Experience & What I Have To Say

Assalamualaikum and hye everyone... 

rasa mcm lama sgt dh x update blog... 
sbnrnya byk gile benda dh jd...
byk gile benda nk cerita... tp sygnye....
mase, tempat etc x sesuai utk tulis pnjg2
*@ kg palekbang sg pinang 
tumpat kelantan darul naim ^_^

_that also explain knpe tulisan aku pun boring je_
*can u guys believe, microsoft word pn xde... gawd!
ok, x nak komplen, aku juga anak kampung, 
duk blaja je kat bandar *bandar la sgt, but still... 

aku ade je save draft dlm lappy tp biasela 
dh kelam kabut sebenda habuk x nmpk dh...
so next time aku akan upload yg lain2 k...
anyway, lets go straight to main point...

aku kt kelate kg halaman tercinta 
due to sudden attack stroke 
my dad experience few days ago...
mulanya die x boleh bangun etc...
and setelah melihat aku meraung dgn agak teruk 
*kat rumah weekend lepas,
(dh mcm kena histeria sbb risau 
due to pgalaman dgn abah aku b4 diz)
mr hubby decide utk ambik cuti and terus balik kmpg...

malangnye... die x dpt cuti... 
so, aku decide jgk utk balik...
mr hubby pn terus bg green light 
sbb x nak tgk aku terus2 mcm tu (dh die lak risau) 
so rabu mlm (23/1/2013) aku pn smpai...

alhamdulilah mase tu ayah dh boleh bgun 
dan beransur sembuh sikit demi sikit...
tp bile die mula bgun aku tetap monitor movement die..
kira ok la dh die pn rajin exercise and urut kan... 
cume kesian tgk die lelah teruk la skit skrg... 

semalam tukang urut dtg and b4 that aku lap die dulu
and I know in my heart, deep and bottom of my heart
i was so relieved that i still got to have 
that chance to do so... 
mmg rase sgt bermakna...

tgk die cengkung, lemah, urat timbul 
and kurus mcm tu mmg buat aku tersentuh... 
merenung wajah tua itu,  semcm dia 
menanggung seribu satu benda dlm fikiran... 
dah la pagi2 td tetibe nk g kedai kopi jalan kaki sorg2... 
kelam kabut kitorg semua...
aku dgn kak fieza yg sedap lg berselimut dlm kelambu
cepat2 bgun.. hai ayah2... risau kami ni! 

considering aku x dibesarkan oleh beliau 
aku teringin jgk nk berada disisi dia mase2 mcm ni...
so bile diorg ni suddenly ade hal 
ke Mondok / Mundok Thailand,
(for shopping really) 
aku x kesah pun take turn jage die... 
coz that way, we can spend time together... 

no matter what. he is still my father...
my biological father...
without him, I wont be here today...
hope he will get better soon, 
Amin Ya Rabbal Alamin...

to my hubby... tqsm 
practically, for everything... 

naneun nega geuliwo ahjussi!
saranghae <3